Mitt barns arv.

I mig finns min släkt. Dem jag träffat och dem som jag sedan länge endast har i blodet. Mitt barns blod är utbytt så många gånger så vilka, mer än våra förfäder, som nu hjälper hans hjärta att klappa det vet jag inte. Läkare har genom att lära av varandra lärt sig att rädda liv. De har ärvt kunskaper, utvecklat dem vidare. Alltid kommer jag lära lilla Pickpick att vara ödmjuk och tacksam inför detta. Alltid kommer jag vara ödmjuk och tacksam.

Men mitt barn har också ett annat arv att förvalta. Ett krigsbarnsarv från 1940-talet då 70 000 barn skickades från Finland till Sverige. Då mödrar fick ge upp - eller återfick hopp - beroende på hur man ser det. Mitt barns farfar kom hit som 5-åring för att aldrig mer återvända till det land han föddes i, annat än på besök många år senare. Nu ser inte jag farfar H som så mycket annat än svensk, men när jag nu själv fått barn blir plötsligt släkt och historia så mycket viktigare! Pickpick är plötsligt en del av en oerhört stark och sorglig, men ändå fantastisk historia. Och han har en släkt i Karelen, som vi kanske eller kanske inte kommer få veta om.

Pickpick har också ett arv att förvalta från Lorentz Lorentzson, "Lo'n på Lyr", en Bohuslänsk pöjk som med all förmodan hoppade från klippa till klippa på väg mot krabbfiske och med skrubbade sommarknän någon gång kring mitten av 1800-talet. Vi har ett uns saltvatten i blodet i vår familj. Vi längtar efter hav och vindar som lägger saltet mot tungan.
Kommer Pickpick längta som jag?

Min egen pappa lärde mig tälja sälgpipor. Någon har i sin tur lärt honom.

Pickpick är också en Norrköpingsgrabb, med röda fanan i blodet och the one and only Kalle Johansson. Och hans gammelmormor, samma gammelmormor som idag har honom i sitt knä och matar honom med flaska, föddes 1928 som barn nummer 11 i syskonskaran.

Uddevallas små gator i Gamla stan finns i honom, liksom ån som ringlar i parken. Berget som Pickpick och hans pappa A om ett par år kommer bestiga och där de, när de väl nått den i barnaögon gigantiska och så avlägsna toppen, tillammans kommer dricka varm choklad upphälld ur en termos. Sippar försiktigt ur kopparna, sittandes brevid varandra på en liten bergsknalle. Samma berg som farfar H och pappa A kanske en gång satt på. En liten och en stor, tätt intill.

Mitt lilla barn, allt finns i dig. Och ändå, så unik du är! Låt den du redan är, och den du var långt innan du föddes, varsamt vägleda dig mot den du kommer att bli.